Förr eller senare så lyckades man eller kanske man skall säga senare eftersom jag blev riksmästare i MTBO för 70 åringar.
Men för att börja från början.
En orienteringskompis till mig som vet att jag brukar hålla på att cykla undrade om jag hade sett att det var Svenska Mästerskapet i MTBO i Borlänge helgen den 7-9 juni.
Kolla i inbjudan och såg att det fanns en klass även för 70 åringar. Fastnade för medeldistansen som skulle gå på lördagen. Den kändes rätt i både längd (5,5 km) och antal kontroller (10 st).
Två killar var anmälda. En från Järla och en från Umeå. Eftersom detta skulle bli min första tävling så var det bronsmedaljen jag fick sikta in mig på. Hade tidigare dock provat på några träningar samt eftersom denna tävlingsform är närbesläktat med skidorientering så kände ingen oro för orienteringsmomentet. 
Värre var det med cykeln. Min dämpade cykel är både stor och tung så till slut valde jag min gamla odämpade cykel. Den är förmodligen över 20 år gammal och blir tävlingens älsta cykel. Gammal karl = gammal cykel. Annars så är denna sport en typisk prylsport med cyklar av senaste årsmodeller för för hur mycket pengar sm helst. Allt övrigt skall också vara spejsat.
Det övriga som kläder, handskar, skor och hjälm hade jag som var helt ok eftersom jag har satsat på landsvägscykling.
Dags för start och när jag fick kartan i min hand så kände jag genast igen mig eftersom detta liknade skidorientering. Bara att läsa in till ettan och ge sig iväg. Sedan flöt det på det gällde bara att undvika alltför stora gropar och höjder. Väl i mål så kände jag mig nöjd. Inga missar men hur fort hade det gått. Killen från Umeå som startade före mig hade jag cyklat om så andraplatsen var fixad.
Efter en stunds vänta så kom resultatet. Seger med 7 sekunder så tala om röta.
Kanske det blir någon tävling mer i fortsättningen. Vem vet.
 |
| Min bana med inlagd rutt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar